22.28

Naken i blod.

Att skiljas åt.

Jag träffade dig idag. Det var så länge sen, jag log när jag såg dig. På samma sätt som du alltid gjort spred du ett lugn inom mig. Jag var glad när vi skiljdes åt. Du skulle träffa nån annan, men det gjorde ingenting. Det mellan oss blir aldrig detsamma någon annanstans. Vilket gör att ingen kan ta dig ifrån mig.

Nu skakar jag i ångest. Knappt en timme sen vi skiljdes åt. Du sa att du skulle sakna mig, att vi kanske inte skulle hinna ses innan du åker, innan jag åker. Separationsångest. Jag trodde jag kommit förbi det stadiet. Att jag lärt mig släppa taget om saker. Men det är svårt att andas nu. Jag kan inte beskriva det.

Du.

Jag hatar dig för alla gånger du stått rakt framför mig, när du egentligen inte varit där. Ibland stänger du av hela mig. Allt jag är. Jag ser mig själv ovanifrån i akten, men det är inte jag som är närvarande.
Du fångar fortfarande in mig och för mig bort till den plats jag en gång låg fastbunden i dina händer. Då du fått paniken växa inom mig genom någon annans beröring mot min hud. Jag vill skrika, men jag vågar inte. Jag vill be honom sluta, men låter bli eftersom du vinner då. Hans händer blir dina. Hans andetag blir dina. Du finns i varje rörelse.
Jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag vågar inte röra mig. Rädd till döden, panik som får mig att tappa greppet. Hans kropp mot min i din skepnad. Jag klarar inte av det längre. Jag gråter, jag skakar, stöter honom ifrån mig. Jag kämpar för att komma tillbaka till det rummet jag egentligen befinner mig i. Inte det som du återigen fört mig tillbaka till.

Smärtan i magen avtog. Blåmärkena på mina lår, dom försvann. Likaså ska du. Jag ska göra mig av med dig. Nu.

Speaks

Paniken börjar bli värre igen nu. Jag försöker fokusera blicken men tappar fästet innan jag ens hittat en punkt. Ett väsande skrik är allt jag får ut. Jag bad dig komma hit. För att stanna med mig i natt. Du var upptagen.

Jag vet inte hur man kommer tillbaka, varje gång jag tappar greppet om den här världen. Du får mig tillbaka. Men du var inte här. Du är inte här nu.

Hatad

Så fort man öppnar käften. Men jag står på mig. Vilket leder till mer hat. Mer påhopp. Jag står emot, kanske nån borde ha lärt mig att bara gå därifrån. Men jag står kvar. Jag står alltid kvar.