Snart skriker jag. Ni är blinda, så jävla blinda. Jag förstår allt ni säger, inget nytt att lyssna till. Jag orkar inte gå ut för att hämta ny energi, jag orkar inte ligga kvar här och sova utan att känna något alls. Ge mig nåt som känns.

40:8

Allt är lögn. Det här går ut på en lögn. Det går inte att leva i eran sanning. Det är inte min verklighet.

Skrik.

Låt mig radera varenda del av det här livet. Det finns delar som jag älskar, som jag skulle dö för att släppa. Men det går inte ihop. Inte nånstans och jag kan inte ta mig loss. Fan. Hjälp mig någon.

Mika

Det är väldigt få personer som jag behållit, som är värdefulla idag. Du fanns med bland dom. Idag rasade allt. Från ingenstans. Du betyder ingenting längre. Jag förstår inte hur det gick till. Men du och ditt liv rör mig inte på nåt sätt. Din existens försvann i dimman.

22.28

Naken i blod.

Att skiljas åt.

Jag träffade dig idag. Det var så länge sen, jag log när jag såg dig. På samma sätt som du alltid gjort spred du ett lugn inom mig. Jag var glad när vi skiljdes åt. Du skulle träffa nån annan, men det gjorde ingenting. Det mellan oss blir aldrig detsamma någon annanstans. Vilket gör att ingen kan ta dig ifrån mig.

Nu skakar jag i ångest. Knappt en timme sen vi skiljdes åt. Du sa att du skulle sakna mig, att vi kanske inte skulle hinna ses innan du åker, innan jag åker. Separationsångest. Jag trodde jag kommit förbi det stadiet. Att jag lärt mig släppa taget om saker. Men det är svårt att andas nu. Jag kan inte beskriva det.

Du.

Jag hatar dig för alla gånger du stått rakt framför mig, när du egentligen inte varit där. Ibland stänger du av hela mig. Allt jag är. Jag ser mig själv ovanifrån i akten, men det är inte jag som är närvarande.
Du fångar fortfarande in mig och för mig bort till den plats jag en gång låg fastbunden i dina händer. Då du fått paniken växa inom mig genom någon annans beröring mot min hud. Jag vill skrika, men jag vågar inte. Jag vill be honom sluta, men låter bli eftersom du vinner då. Hans händer blir dina. Hans andetag blir dina. Du finns i varje rörelse.
Jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag vågar inte röra mig. Rädd till döden, panik som får mig att tappa greppet. Hans kropp mot min i din skepnad. Jag klarar inte av det längre. Jag gråter, jag skakar, stöter honom ifrån mig. Jag kämpar för att komma tillbaka till det rummet jag egentligen befinner mig i. Inte det som du återigen fört mig tillbaka till.

Smärtan i magen avtog. Blåmärkena på mina lår, dom försvann. Likaså ska du. Jag ska göra mig av med dig. Nu.

Speaks

Paniken börjar bli värre igen nu. Jag försöker fokusera blicken men tappar fästet innan jag ens hittat en punkt. Ett väsande skrik är allt jag får ut. Jag bad dig komma hit. För att stanna med mig i natt. Du var upptagen.

Jag vet inte hur man kommer tillbaka, varje gång jag tappar greppet om den här världen. Du får mig tillbaka. Men du var inte här. Du är inte här nu.

Hatad

Så fort man öppnar käften. Men jag står på mig. Vilket leder till mer hat. Mer påhopp. Jag står emot, kanske nån borde ha lärt mig att bara gå därifrån. Men jag står kvar. Jag står alltid kvar.

Nests

Du sa att jag betedde mig som att jag bodde hos dig. Som att det va nåt fel. Jag vet, jag vänjer mig snabbt. Har flyttat runt utan att nånsin kunnat stanna. En månad till här, sen vet jag inte var jag ska gå. Var jag ska sova.

Men snälla, jag kan stå själv. Du behöver inte hålla mig uppe. Jag behöver bara nånstans att vara. Ett tag. Tills jag måste vidare igen.

Vet inte

Idag bara vet jag inte. Nånting. Det spelar ingen roll vad nån frågar. Jag bara vet inte.

Jag vet inte om jag vill sova här i natt. Om jag vill sova ensam eller inte. Jag vet inte om jag vill att du ska röra vid mig eller om jag skulle slå mig fri. Eller om jag bara skulle låta dig hållas. Jag vet inte om jag är kvar här eller om jag redan gått härifrån. Jag vet inte om du fortfarande går bredvid mig eller om du står kvar. Om jag ens börjat gå. Eller om det var du som gick först. Jag vet inte om jag borde springa för livet nu. Jag vet inte om jag borde ta med dig.

Jag vet inte vad jag ska lita på i natt. Jag vet inte vad jag ska våga tro på. Nu.