How can you live with yourself?
How come you got your health?
Why don't you mind your own self?
I hope you burn in hell
I hope you burn in hell
I hope you burn in hell
You speak of things that I do
Of which you don't have a clue
Wish I could tell it to you
how much I dislike you
how much I hate what you do
how much I really hate you
måndag 28 december 2009
fredag 25 december 2009
fighter
Du håller i mig så hårt att jag inte kan andas. Jag fortsätter sparka mig loss. Hur mycket det än svartnar för ögonen och hur svårt det än blir att fokusera blicken. Så ger jag mig inte aldrig. För jag skulle dö här.
Du kan inte döda mig.
Du kan inte.
Du kan inte döda mig.
Du kan inte.
söndag 20 december 2009
Du
Dina ord "Du. Jag lämnar inte dig. Aldrig." Du sa att du älskade mig och till slut vågade jag säga det till dig med. Du sa att du skulle hålla tal på mitt bröllop. Du hade redan börjat tänka på vad du skulle säga.
Nu är det som att jag inte ens finns med på din karta. Jag undrar vad du menade med allt du sa. Varför du sa det. För att jag skulle känna mig omtyckt? För att jag skulle stanna? För att... jag förstår inte. Och du bara backar så fort jag säger ett ord till dig nu.
Neka inte att du lämnat mig. Det spelar ingen roll vad du säger. Jag har lärt mig att du är bra på att prata utan att det finns nånting äkta bakom. Du lämnade mig.
Men fan vad jag trodde på dig. Fan vad jag tyckte om dig.
Du lämnade mig.
Nu är det som att jag inte ens finns med på din karta. Jag undrar vad du menade med allt du sa. Varför du sa det. För att jag skulle känna mig omtyckt? För att jag skulle stanna? För att... jag förstår inte. Och du bara backar så fort jag säger ett ord till dig nu.
Neka inte att du lämnat mig. Det spelar ingen roll vad du säger. Jag har lärt mig att du är bra på att prata utan att det finns nånting äkta bakom. Du lämnade mig.
Men fan vad jag trodde på dig. Fan vad jag tyckte om dig.
Du lämnade mig.
lördag 19 december 2009
Panik
Men va fan om det här är allt som finns vill jag inte fortsätta. Finns det nån i hela jävla världen som jag kan stå bredvid?
torsdag 17 december 2009
Jag går nu
Jag trodde aldrig jag skulle finnas kvar här nu ett halvår efter att jag kraschade. Sjukt hur man kan ta sig upp på avhuggna ben. Men det går och jag vägrar klaga på hur ont det gjorde. Eller gör.
Nu vill jag bara bort härifrån. Från den här staden, det räcker för mig. Lämna den bakom mig, minnena får bo kvar här. Hon som ni kallade för mig, stannar hos er. Medan jag fortsätter leva, men så som jag vill och inte som hon ni dömde mig till. Det finns inget jag vill säga till nån här, ingen jag vill veta nåt om. Ni kommer aldrig minnas mig. För det var aldrig mig ni såg.
Nu vill jag bara bort härifrån. Från den här staden, det räcker för mig. Lämna den bakom mig, minnena får bo kvar här. Hon som ni kallade för mig, stannar hos er. Medan jag fortsätter leva, men så som jag vill och inte som hon ni dömde mig till. Det finns inget jag vill säga till nån här, ingen jag vill veta nåt om. Ni kommer aldrig minnas mig. För det var aldrig mig ni såg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
